Utvecklingen inom socialtjänsten – reflektioner från en socialarbetare från ”golvet”

Socialtjänsten har sedan 1980-alet utvecklats från att vara en aktiv part i samhällsplanering och samhällsutveckling till att bli en ”städgumma” som lappar och lagar de allt större hålen i de alltmera grovmaskiga sociala välfärdssystemen. Från att tillhandahålla nödlösningar i akuta situationer, som det var menat från början, till att hjälpa människor under mycket långa perioder, ofta för att andra system urholkats och rent av brustit. Missbruksvården har på samma sätt urholkats. Från målsättningen nykterhet/drogfrihet till att minska missbrukets skadeverkningar, från de psykosociala behandlingsprogram som ofta är en förutsättning för att uppnå och upprätthålla nykterhet/drogfrihet till en medikalisering av vården som ofta förutsätts bli livslång. Missbruksvården har liksom stora delar av socialtjänsten gått från klientfokus till stenhård budgetstyrning. Kostnaden styr vilken vård som erhålls mer än klienternas behov. Denna ekonomistyrning är också fixerad vid ”mätbara mål”, något som kan fungera inom tillverkningsindustrin, men svårligen låter sig tillämpas beträffande människor